Nyligen observerade övervakningsteamet en grupp med tre orangutangmödrar och deras ungar som tycktes känna varandra.
Det krävs en hel del av en småbarnsmamma, och till och med orangutanger behöver ibland umgås med andra som är i en liknande situation. Övervakningsteamet observerade nyligen en liten grupp orangutangmammor när de spenderade tid tillsammans samtidigt som de tog hand om sina ungar.
Övervakningsteamet från Lesik-lägret patrullerar regelbundet för att observera orangutangerna som frisläppts i regnskogen efter flera års rehabilitering. Teamet blev dock förvånade när de en dag stötte på de tre orangutangerna Lesan, Sayang och Teresa och deras ungar Ayu, Padma och Berani vid ett område nära lägret.
Orangutanghonorna och deras ungar verkade känna varandra och umgicks avslappnat. Honorna hade uppenbarligen kommit till ro i sitt hem i skogen och lärt känna varandra sedan de frisläppts år 2012, 2013 respektive 2015.
Övervakningsteamet märkte bland annat hur Teresa lät sin lilla son Berani springa runt – så länge hon kunde hålla ett öga på honom. Berani tog tillfället i akt och klättrade upp i ett träd för att få bättre utsikt över omgivningen.
Lilla Padma, som är den yngsta av ungarna, var mindre äventyrlig än de andra. Hon ville hellre stanna i sin mammas trygga famn än att klättra upp i trädtopparna efter Berani.
Efter att övervakningsteamet hade observerat den lilla mammagruppen ett tag, bestämde sig orangutangerna för ge sig iväg för att utforska andra delar av skogen.
Alla tre ungar är födda som vilda orangutanger av honor som frisläppts efter ett framgångsrikt rehabiliteringsförlopp.
