Människoapor kan spegla varandras ansiktsuttryck och grimaser som en del av en komplex kommunikationsprocess. En ny studie belyser hur det faktiskt går till.
Orangutanger och andra människoapor kan göra något alldeles speciellt. De kan spegla varandras ansiktsuttryck, precis som vi människor kan.
Även om detta är allmänt känt har en ny studie nu visat att orangutanger och schimpanser, som var de apor som studerades, speglar varandra mycket mer exakt än man tidigare trott.
“Det vi fann var anmärkningsvärt. Dessa djur reproducerar inte bara ett generellt uttryck utan de kopierar exakt samma ansiktsrörelsemönster som deras sociala partner använder”, säger studieförfattaren Diane Austry från University of Portsmouth, enligt phys.org.
Forskningen genomfördes vid University of Portsmouth och publicerades i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Goda lekkamrater återges mer exakt
Forskarna studerade ansiktsuttryck hos 96 orangutanger och schimpanser i sociala situationer och undersökte om de härmade varandras leenden och skrattande miner inom tre sekunder. De jämförde även om apornas tänder syntes eller inte när de log.
Förutom att avslöja en mycket exakt återgivning, vilket kan tyda på en komplex kommunikationshandling, visade det sig att aporna var mest benägna att minnas ett ansiktsuttryck när tänderna i överkäken inte visades. Detta bekräftar det vi redan vet om primaternas värld – att tänder kan indikera aggression.
Den nya studien observerade också hur länge och hur intensivt aporna lekte tillsammans och om detta påverkade huruvida de speglade sin lekkamrats ansiktsuttryck. Här visade det sig att orangutanger som hade lekt tillsammans under en längre tid också var mer exakta när de återgav sin kamrats ansiktsuttryck.
Läs också: Människoapor minns gamla vänner
Bekräftar att vi är väldigt lika varandra
Save the Orangutans primatolog Daniel Krejmar Nielsen tycker att den nya studien är spännande, även om han noterar att studien genomfördes på orangutanger på ett rehabiliteringscenter, inte i det vilda:
“Det är en cool studie. Den genomfördes på apor i fångenskap och man kan inte säga säkert att resultaten kan replikeras med vilda orangutanger. Men det råder ingen tvekan om att det finns många beteendemässiga likheter mellan oss människor och mänskliga apor”, säger han.
Dessa färdigheter och likheter med människan beaktas i arbetet på rehabiliteringscentren och de bidrar till att betona orangutangens betydelse som art.
”Studien visar ytterligare hur lika människor, orangutanger och andra människoapor är. Orangutanger har behov och känslor precis som människor. De är bland våra närmaste släktingar och de borde inte lida i tysthet. Det är därför vi har som mål att ta hand om dem, precis så som vi människor finns där för varandra när vi behöver hjälp”, säger Daniel Krejmar Nielsen.