Varje år under torrperioden blir regnskogen och annan mark i Indonesien påverkade av bränderna som sprider sig och hotar både den biologiska mångfalden och klimatet.

År 2015 drabbades Borneo senast riktigt hårt av skogsbränder, som i efterhand kallades århundradets värsta globala miljökatastrof.

Bränderna orsakas främst av skogsavverkningen, då skogsområden bränns för att kunna använda marken. I torrperioden blir bränderna lätt okontrollerbara och stora områden förstörs eller påverkas på annat sätt av eldhavet.

Träd skapar fukt

Träden binder vatten i marken. När de stora värdefulla träden fälls betyder det att skogsmarken blir torrare. Orangutanger trivs speciellt bra i torvmosseskog. Dessvärre har stora torvmossar också blivit dränerade för att skapa jordbruksmark, bland annat till oljepalmsplantager. Både den dränerade torvmossen och den återstående skogen blir på grund av detta väldigt torr och därmed lättantändlig. Därför kan också skogsbränder lätt sprida sig. Torvmossebränder är särskilt svåra att kontrollera i och med att bränderna föregår under marken. Torvmossen innehåller också stora mängder koldioxid och när den bränns frigörs stora mängder skadliga klimatgaser.

Industriell avbränning

De lokala byarna har alltid bränt skog för att anlägga små jordbruksområden men då har de kunnat kontrollera metoden. Palmoljeindustrin behöver avverka stora skogsområden för att kunna anlägga plantager. De bränner skogen i så stor omfattning att de inte kan kontrollera den. På grund av torkan sprider sig elden snabbt och kan orsaka stor skada även i orörd regnskog.

Förebyggande arbete viktigt 

En viktig del i att undgå våldsamma bränder i framtiden är att återplantera förstörd regnskog. Viktigt är även att säkra ökade vattenstånd i torvmossen genom blockering av människoskapta dräneringskanaler, så mossen blir mer resistent mot bränder.

Om bränderna ska kunna bekämpas är även informationsspridning en viktig del av den lokala insatsen. Landsbygderna ska ha den rätta utrustningen och kontinuerligt övervaka områdena. De ska även ha en utarbetad procedur för hur de ska agera när de upptäcker en brand.  På så vis kan arbetet utföras mer proaktivt och spridningen av bränder, som kan ha katastrofala följder, kan minimeras.

Save the Orangutan har sedan länge arbetat tillsammans med lokalinvånarna i Mawas där bland annat kapacitet till övervakning och brandbekämpning förbättrats. Denna kunskap och erfarenhet ska även spridas vidare till andra delar av Borneo för bättre beredskap i framtiden.