Under toppmötet om biologisk mångfald COP17 kommer världens länder att följa upp de avtal de har ingått för att skydda naturen och den biologiska mångfalden.
De flesta har hört talas om klimat-COP, det årliga toppmötet där världens länder samlas för att diskutera och komma överens om mål för att hantera klimatkrisen. Klimattoppmötet har också en tvilling som fokuserar på en annan lika brådskande kris: krisen med biologisk mångfald.
Idag markerar starten av COP17 om biologisk mångfald. Ett toppmöte där globala mål följs upp för att minska den pågående krisen med biologisk mångfald, även känd som det sjätte massutdöendet.
“Biologisk mångfald är naturligtvis en otroligt viktig fråga för oss. Den omfattar mångfalden av liv på jorden och samspelet mellan organismer i ekosystem. Upp till en miljon arter är utrotningshotade – inklusive orangutangen – och vitala ekosystem riskerar att kollapsa”, säger Marie Sigvardt, generalsekreterare för Save the Orangutan, och tillägger:
“Det är av stor betydelse vad som görs för biologisk mångfald på politisk nivå och om nödvändig finansiering kommer att säkerställas för att omsätta målen i handling. Det är därför vi följer COP17.”
Lång väg att nå målen
Det senaste globala ramavtalet för biologisk mångfald är från 2022 och det behöver nu utvärderas. Ett mål i avtalet är att 30 % av världens förstörda ekosystem ska vara återställda senast 2030. Ett annat är att skydda 30 % av världens land- och havsområden. Det här är mål som är av enorm betydelse för orangutangen och andra arter eftersom deras överlevnad är beroende av sammankopplade skogar och ekosystem.
De pågående skogsbränderna på Borneo visar tydligt hur sårbar naturen är. Att skydda skogsområden är en förebyggande åtgärd mot bränder, och bränderna är en av anledningarna till att stora skogsområden behöver återställas.
Läs också: Borneo kämpar mot sina värsta bränder på 11 år – och det kan bli mycket värre
Vid COP17 ligger ett särskilt fokus på implementering och finansiering. Kort sagt, att målen omsätts i handling. För närvarande görs individuella framsteg med genomförandet av nationella insatser för biologisk mångfald, men det sker inte tillräckligt snabbt för att faktiskt uppnå det som alla signerande länder har lovat.
“Vi hoppas naturligtvis att mötet leder till mer och bättre implementering, finansiering som når lokala insatser och, inte minst, konkret skydd av natur och livsmiljöer som säkrar vilda djurpopulationer. Det är också viktigt att lokalbefolkningar och ursprungsbefolkningar involveras och ges inflytande och att deras rättigheter till skogsbruk säkras”, förklarar Marie Sigvardt.