Varje morgon tågar orangutangerna vid rehabiliteringscentret Nyaru Menteng ut till skogsskolan, där de lär sig de färdigheter som behövs för att en dag kunna återvända hem till regnskogen. Resan till skogsskolan är alltid händelserik och här är det också lätt att märka vilka av de föräldralösa orangutangerna som ser sig själva som ledaren i gruppen.
“Yooo! Buah, yooo! ”, ropar djurskötarna varje morgon på Nyaru Mentengs rehabiliteringscenter för att få orangutangernas uppmärksamhet. Ljuden signalerar till orangutangerna att det är tid för frukost-frukt och avfärd till skogsskolan. Morgnarna är vanligtvis hektiska och kaotiska, men djurskötarna njuter av orangutangernas iver och energi.
Läs mer om rehabiliteringsprocessen här.
Ropen hörs varje morgon kring klockan 8. Därefter går orangutangerna från grupp 5 till skogsskolan före alla andra eftersom de har längst väg till deras ”klassrum”. Orangutangerna är oftast mycket ivriga att komma ut till skogsskolan. Vissa av orangutangerna ser framemot att leka kring skogsskolans område, medan andra ser framemot den frukt som djurskötarna bär på. För en utomstående kan den dagliga vägen till skogsskolan se ut som ett slags organiserat kaos. Men de engagerade djurskötarna känner väl till sina elever och lyckas alltid hålla ordning på saker och ting.
Gruppernas självutsedda ledare
Om man är med på vägen ut till skogsskolan är det vanligtvis möjligt att lägga märke till vilka i gruppen som agerar ledare.
Förra året älskade till exempel Beni att leda sin grupp 5. Men han distraherades ofta av frukter och svamp som han hittade längs med vägen till skogsskolan. Han blev upprörd ifall djurskötarna gick förbi honom med de andra orangutangerna medan han var upptagen med sin mat. Beni ville helt klart vara före alla andra i sin grupp. Ibland gav djurskötarna efter för hans önskningar att leda gruppen, trots hans frekventa stopp under vägen.
Under förra året var det däremot ingen tydlig ledare i grupp 4. Dock hade vi duon Jelapat och Talaken, som tyckte det var roligt att bära varandra på ryggen ut till skogsskolan. Vid flera tillfällen fick de andra i gruppen vänta på Jelapat, som kämpade fram med Talaken på ryggen.
Läs också: Nobri har blivit mamma till årets första unge född i det vilda
Under samma tid i grupp 3 uppförde sig Otong på samma sätt som Beni. Han ville alltid leda sin grupp ut till skogsskolan och gnällade precis som Beni om någon annan orangutang rusade framför honom. Hur besvärligt det än var, var djurskötarna alltid tålmodiga och redo att hjälpa samtidigt som de observerade orangutangernas utveckling.
Beni är för tillfället i socialiseringskomplexet där han förbereder sig för nästa steg i rehabiliteringsförloppet. Talaken och Jelapat går nu i grupp 5 och Otong i grupp 4.
