Klassrummet i djungeln
När orangutanger är ute och lär sig nya saker i Skogsskolan på Nyaru Mentengs Rehabiliteringscenter i centrala Kalimantan, förses de med berikningsmaterial med ”gömd” föda. Berikningsmaterialen är finurligt sammansatta av teknikerna, och uppmanar orangutangerna att utforska, upptäcka och försöka få ut maten på egen hand. Detta kräver att de anstränger sig och funderar över hur de ska få tag i den läckra ”belöningen”, vilket är en väsentlig del av orangutangernas kognitiva utveckling och kompetensskapande.
Stöd oss: Följ en orangutang tillbaka till regnskogen
Bilden visar hur orangutangerna fick en bit bambu fylld med frusen pumpa. För att få tag i innehållet var orangutangerna tvungna att antingen peta med sina fingrar eller använda någon form av verktyg för att gräva ut det. Sätten som eleverna i Skogsskolan fick ut pumpan varierade från individ till individ.
Orangutanger lär sig av varandra
Paulinus (i mitten) är en av de minsta orangutangerna i Skogsskolans grupp 3. Han föredrog att använda fingrarna för att gräva fram den smaskiga frusna pumpan ur bambuskalet. Alexandra (till höger) var å andra sidan inte riktigt säker på hur hon skulle gå tillväga när hon skulle få ut pumpan. Därför observerade hon Paulinus noga för att se hur han fick tillgång till godsakerna. Ett av de viktigaste tillvägagångssätt som människoapor använder för att lära sig av varandra är observation. De befinner sig i närheten (inom 2 meters avstånd) av aktiviteten som utförs och har ett stort fokus på den andra orangutangens handlingar. Ändå försöker vissa orangutanger att inte förlita sig på att kika på de andra orangutangerna. Istället försöker de lista ut lösningar på egen hand. Som Bumi, på bilden här längst bak och till vänster, som har ett väldigt förvirrat ansiktsuttryck.
Text av: Dr. Nadine Adrianna Sugianto, forskarassistent vid Birmingham Universitet. Nadine arbetar med projektet Orangutan Enclosure Design Tool (EDT) i samarbete med BOSF-Nyaru Menteng, Centrala Kalimantan.
