Förra veckan genomfördes två frisläppningar med några dagars mellanrum. Först återfördes sju orangutanger från Nyaru Mentengs rehabiliteringscenter till det vilda. Kort därefter frisläpptes ytterligare tre orangutanger, denna gång från Samboja Lestari. Det här är de första frisläppningsinsatserna sedan coronapandemin drabbade Indonesien.
Så många som tio orangutanger kunde börja ett nytt liv i det vilda förra veckan.
Sju av dem kom från rehabiliteringscenteret Nyaru Menteng. De började det nya kapitlet i sina liv på tisdag, när de släpptes ut i regnskogsområdet Bukit Batikap i centrala Kalimantan. De andra tre orangutangerna, som kom från rehabiliteringscentret Samboja Lestari, släpptes ut i Kehje Sewen skogen i östra Kalimantan två dagar senare.
Vår partner BOS Foundation var ansvarig för insatserna i samarbete med Central and East Kalimantan Natural Resources Conservation Agencies (BKSDA). Och den här gången var det möjligt att transportera orangutangerna med helikopter.
Det förkortade restiden från Nyaru Menteng till det första frisläppningsområdet betydligt. Här tog sig de sju orangutangerna Bali, Hugus, Noel, Nenuah, Strada, Disha och Deijo framgångsrikt ut ur sina burar. Omedelbart efter detta förbereddes helikoptern för veckans andra insats. Då flögs Britney, Freet och Juve till sitt nya hem i det vilda. Dessa orangutanger verkade också snabbt anpassa sig till sin nya omgivning.
Första frisläppningsinsatsen sedan pandemin började
Detta är första gången orangutanger återförs till det vilda sedan Indonesien drabbades av coronapandemin. Transporter av orangutanger från centren ställdes då in. Detta på grund av orangutangernas genetiska likheter med människor som gör det mycket troligt att de också kan smittas av det nya coronaviruset, som orsakar sjukdomen COVID-19.
Läs också: Insats mot corona kring rehabiliteringscenter fortsätter efter goda resultat
Samtidigt har vår partner BOS Foundation fått mycket större kunskap om det nya coronaviruset samt infört bättre säkerhetsåtgärder som gör att de nu känner sig väl rustade att återuppta frisläppningsinsatserna och därmed kunna se till att orangutangerna får det liv de förtjänar.
Denna gång var det även möjligt att transportera orangutangerna med helikopter och därmed undvika att köra genom flera byar som kan utgöra en infektionsrisk.
COVID-19 innebär givetvis att listan över säkerhetsprocedurer vid frisläppningsinsatserna bara blivit längre. Bland annat testas både orangutanger och alla anställda som är involverade i insatsen för coronavirus. Endast nödvändiga personalen – så som veterinärer – kommer nära orangutangerna, och de är alltid klädda i full säkerhetsutrustning.
Räddade från fångenskap eller palmoljeplantager
De allra flesta av de frisläppta orangutangerna räddades en gång i tiden från fångenskap eller en palmoljeplantage innan de kom till ett rehabiliteringscenter. Detta var till exempel fallet för 18-åriga orangutanghanen Bali, som räddades från en plantageägare och fördes till Nyaru Menteng år 2003. Han var då bara 4 månader gammal, vägde knappt 2,8 kilo, och hade förlorat sin mamma. Han behövde intensivvård hos veterinärerna – ett ben var brutet och på vissa ställen var hans hud fjällig. Men han återhämtade sig, tog sig igenom skogsskolan och har nu visat att han är redo att leva ett liv i frihet.
Bland de frisläppta orangutangerna finns också 19-åriga honan Nenuah, som kom till Nyaru Menteng 2006 tillsammans med 47 andra orangutanger, som alla hämtats hem från Thailand. Idag har bara sex av dessa, utöver Nenuah, avslutat rehabiliteringsprocessen. De andra orangutangerna har dessvärre stora svårigheter att utveckla de färdigheter som behövs för att klara sig i det vilda. Detta på grund av den långa tid de hölls i fångenskap när de var unga.
Det finns också några orangutanger som har räddats som vuxna och som bara behöver flyttas till ett tryggare område. Bland dessa är honan Disha, som tillsammans med sin unge Deijo ofta setts vid skogsskolans område på Nyaru Menteng. Deras närvaro skrämde de små orangutangerna på rehabiliteringscentret. Samtidigt var de i stor risk för att hamna i konflikt med människor eftersom de höll till i närheten av byar. Därför har de nu inlett ett nytt, mycket tryggare liv, i det skyddade regnskogsområdet.
Alla orangutanger kommer kontinuerligt att observeras av ett övervakningsteam, som ser till att de har det bra.
