En grupp kvinnor på Borneo tjänar pengar på hållbar odling i buffertzonen till Sebangau nationalpark, som även är hem åt mer än 6 500 orangutanger.
Fru Resnas liv är kantat av olyckor och sorg. 2021 förlorade hon sin man i covid-19. Två av hennes tre barn har dött i trafikolyckor. Som om inte detta var nog är den kvarvarande sonens två barn båda drabbade av livshotande sjukdomar. Trots allt detta är den äldre kvinnan leende och positiv när Save the Orangutans programansvariga Marie Sigvardt och projektassistent Stefanie Klint möter henne.
Hon leder en kvinnogrupp i en av byarna som Save the Orangutan och vår partnerorganisation Borneo Nature Foundation arbetar med på Borneo. Gruppen har med hjälp av projektet gemensamt börjat odla grönsaker – ett arbete som gör skillnad för deras hushållsekonomi.
Någon måste köra trädgårdstraktorn
Liksom de andra kvinnorna, har fru Resna skinn på näsan. Trots de oerhörda prövningar hon varit med om är hon en mycket företagsam kvinna med massor av innovativa idéer för utveckling av gruppens verksamhet. Hon berättar att gruppen grundades 2021 och nu har 14 medlemmar.
”13 kvinnor och 1 man, för det måste finnas någon som kan köra den tunga handtraktorn”, säger hon med glimten i ögat.
Gruppen har anlagt olika grönsaksodlingar, fiskdammar, en ekologisk kompost och bikupor. Allt ingår som en del av en helt integrerad permakultur, som är ett hållbart förhållningssätt till odling.
Det är fru Resna som äger marken där odlingen bedrivs, men gruppens medlemmar bidrar alla till underhållet.
”Det handlar om flexibilitet. Om det är någon som inte kan komma på morgonen så kanske den kan på eftermiddagen”, förklarar den generösa kvinnan.
När de säljer sina produkter via Whatsapp och Facebook delar de alla på vinsten. En mindre del går till att investera i bland annat nya verktyg.
Drömmar om framtiden
Fru Resna var tidigare offentligt anställd i Fiskerimyndigheten. Nu är hon pensionär, men eftersom hon alltid har älskat att odla grönsaker passar gruppen henne perfekt. Även om hon redan är framgångsrik, har hon fler drömmar om framtiden.
”Jag drömmer om att bygga fler fiskdammar, som även kan användas som vattenreservoarer för torrperioden vid skogsbränder. Kanske också etablera ett litet café där folk från trakten kan komma och äta medan de njuter av utsikten mot vattnet och grönsaksträdgården, säger hon.
