Tack vare två CISU-finansierade projekt i Runganområdet har urbefolkningen där fått legal status som skogens väktare. Det innebär bland annat att den värdefulla regnskogen blir mer skyddad mot exploatering och att de vilda orangutangernas hem består.
Rungan är ett avlägset beläget naturområde på södra Borneo med stor biodiversitet. Där växer bland annat unika olinträd (även kallat järnträd då de är hårda som järn) som är heliga för urbefolkningen. Det är också ett område som hyser uppskattningsvis 3 000 vilda orangutanger.
Saknade rättigheter till skogen
Tidigare var Rungan en helt obeskyddad statlig skog. Trots att det varit urbefolkningens hem och livsmiljö sedan urminnes tider har de inte haft några rättigheter till området. När Save the Orangutan i samarbete med Borneo Nature Foundation (BNF) startade upp sitt första gemensamma projekt var tiden knapp. Rungan hade börjat att exploateras i snabb takt av palmoljeplantager och guldgruvor, så det gällde att agera snabbt.
Det första projektet handlade om att ta fram en förvaltningsplan för Rungan för att ge urbefolkningen lagliga rättigheter som skogens väktare. Det var ett omfattande juridiskt och byråkratiskt komplicerat arbete som tog lång tid.
I det efterföljande projektet, som pågått under flera år och avslutades i februari 2022, har mycket av arbetet från det första projektet fallit på plats och gett konkreta resultat. Från att man tidigare arbetat med några få byar har projekt två utvidgats till att omfatta totalt sex byar.
Brygga mellan befolkning och myndigheter
”Projekten handlar om att dokumentera bybornas rättigheter och bedriva lobbyarbete för att ge dem legal rätt till Rungan. Det är det arbetet vi har hjälpt dem med. Vi har varit en brygga mellan urbefolkningen och myndigheterna”, säger Marie Sigvardt, programansvarig på Save the Orangutan.
För lokalbefolkningen, som inte hade klarat att driva igenom den här förändringen på egen hand, har projekten gjort enorm skillnad.
”Att de nu fått så kallade Social Forestry Permits är a och o för dem. Hade de inte getts rätten till Rungan så hade till exempel ett palmoljeföretag närsomhelst kunnat komma och fälla skogen – och befolkningen hade inte haft möjlighet att överleva.”
BNF är väldigt nöjda med projektet och det goda samarbetet.
”Med fler och fler skogar som sköts av lokalsamhällen så hoppas vi kunna utöka våra nuvarande partnerskap och säkra centrala Borneos otroliga naturrikedom för kommande generationer, säger BNF:s chef Juliarta Bramansa Ottay.
Korridor för orangutanger
Det pågår även andra projekt – till exempel att skapa en naturkorridor så att orangutanger kan ta sig från en del av området till en annan.
”Vårt projekt ska ses som ett bidrag bland flera till hela Rungan, men vi var också en av de första aktörerna som startade upp projekt i det här området. Så mycket av det vi gjort har banat väg för de andra”, förklarar Marie Sigvardt.
30 byar står på tur för att få sina rättigheter, så det är troligt att Save the Orangutan och BNF startar upp nya gemensamma projekt framöver. Det handlar också om att stötta de byar som redan fått Social Forestry Permits med allt det ansvar som följer med att vara skogens väktare.
