På Borneo finns över 200 olika ursprungsfolk. En av dessa är Dayak Wehea-stammen, som bor i sex byar i östra Kalimantan. Byarna ligger nära Kehje Sewen-skogen, där vår partner BOS Foundation återför rehabiliterade orangutanger till det vilda.
Dayak Wehea-stammen är präglad av en stark kulturell gemenskap med ett nära band till regnskogen. Deras kultur är baserad på en stor respekt för naturen och skogen har alltid representerat deras levebröd. Under de senaste åren har emellertid det område där Dayak Wehea folket bor genomgått en stor industriell förändring. Detta har lett till att byarna förlorat praktiskt taget all sin skogs- och jordbruksmark till förmån för gruvdrift, timmerproduktion och palmoljeproduktion. Idag är den lilla skog som stammen har kvar omgiven av oljepalmplantager.
Folket i skogen
Skogen och jordbruket har en enorm inverkan på Dayak Wehea-folkets identitet, andlighet och kultur. Detta kan bland annat ses under årets viktigaste festival Lom Plai, då risskörden firas. Kulturen innefattar flera liknande ritualer, ett unikt språk, speciella danser samt hantverk.
Emellertid utmanar den stora industriella utvecklingen stammens unika kultur. Istället för att själva odla och hedra naturen måste många av byborna arbeta på oljepalmplantager som förstör skogen. Den moderna livsstilen har satt sin prägel på byarna och det kan vara svårt att hitta balans mellan den och stammens naturnära traditionerna.
Dayak Wehea-stammen saknar erkännande
Dayak Wehea-stammen har ännu inte officiellt erkänts som ursprungsbefolkning. Erkännandet har stor betydelse eftersom det är avgörande för att kunna få rätt till skogsområdena där de bor. Utan ett erkännande riskerar Dayak Wehea-stammen att förlora den sista mark de har kvar att odla och leva på.
Många studier har visat att ett av de bästa sätten att bevara regnskogen är genom att säkra ursprungsbefolkningarnas rättigheter till den. De förvaltar skogen hållbart och skyddar den från olaglig avverkning och skogsbränder. Samtidigt bidrar de till att vårda skogarna och låter inte dem förvandlas till plantager eller användas till annan industriell verksamhet.
Men när ursprungsbefolkningen inte har rätt till områdena och blir ekonomiskt beroende av att arbeta på plantager, arbetar de istället emot regnskogen och dess djurliv. I slutändan även mot sin egen kultur och traditioner.
Projekt med fokus på rättigheter och skogsbevarande
Sedan hösten 2016 har Save the Orangutan och BOS-RHO, med stöd av danska CISU (Civilsamfund i udvikling), drivit flera projekt som arbetar för Dayak Wehea-stammens rättigheter och erkännande. Målet med projekten är att stärka stammens förmåga att förespråka för sina rättigheter. Det ska göras genom att dokumentera deras krav och öka förståelsen för rättighetsprocessen.
De tidigare projekten fokuserade också på att tillsammans med befolkningen skapa alternativa och hållbara inkomstkällor. Detta efter att de förlorat större delen av sin skog och jordbruksmark till oljepalmföretag.
Flera av invånarna har mer eller mindre frivilligt ingått avtal med företagen som fått deras mark. I gengäld skulle lokalbefolkningen få en del av vinsten från palmoljeproduktionen. Tyvärr var få medvetna om detaljerna i avtalet. Detta ledde till att många invånare bland annat fick vänta i över 10 år innan någon utbetalning. För andra gick det bättre, men de saknade däremot kunskap om markens verkliga värde. Det innebar att även om inkomsten nu är tillräcklig för att ge dem mat på bordet kommer det endast att vara under en begränsad period. Plantagerna är nämligen oftast bara aktiva i cirka 20–30 år. Därefter är fruktbarheten så låg att företagen flyttar till ett nytt område och börjar om igen. Kvar blir lokalbefolkningen med förlorade inkomster och utsliten mark och skog som tidigare varit deras inkomstkälla.
Save the Orangutan och BOSF-RHO har därför arbetat för att öka de lokala kunskaper och färdigheter. På detta vis kan nya försörjningsmöjligheter skapas och stammens beroende av oljepalmplantager minskas. Genom denna insats etablerade lokalbefolkningen bland annat pepparproduktion, fiskdammar, grönsaksodlingar och verkstäder för traditionellt hantverk.
Ett projekt som inleddes sommaren 2019 har däremot en något annorlunda vinkel i arbetet för stammens rättigheter. Målet med projektet är att stärka stammen med hjälp av deras kultur. Tanken är att öka gemenskapen mellan grannbyarna, öka känslan av identitet och påminna stammen om deras relation till naturen. Samtidigt ska en omfattande extern kommunikation om stammen och deras kultur i slutändan även stärka deras ställning när de eftersträvar att erkännas som ursprungsbefolkning.
