Save the Orangutan har nyligen besökt området Tuanan på Borneo, där stora delar av skogen brunnit ner. Brandsäsongen har varit ovanligt tuff i år. I framtiden ska kunskapsspridning bidra till att minska omfattningen av bränderna.
186 hektar.
Så mycket skog har brunnit ner i Tuananområdet på Borneo under hösten. Tuanan är ett cirka 1 000 hektar stort område och en del av det skyddade torvmosseområdet Mawas. Dessvärre har den långa torrperioden och många okontrollerbara bränder under de senaste månaderna satt sina spår.
Save the Orangutans programansvariga Marie Sigvardt har nyligen återvänt från en tur till Borneo. Där besökte hon Tuanans forskningsstation som i hög grad påverkats av bränderna som härjat i Indonesien under flera månader. ”Vi såg flera av de nedbrända områdena och det är verkligen skärrande att det är frågan om så stora arealer. På många ställen har marken kollapsat i och med att det brunnit under den.” berättar Marie Sigvardt.
Regnperioden har nu börjat och de medföljande regnen har släckt de allra flesta bränderna. Men 2019 har helt klart varit ett tungt år för Indonesien. Enligt Reuters ska de röra sig om totalt 1,6 miljoner hektar mark som brunnit ner i år. Bränderna har bland annat orsakat stor skada på torvmosseområden, så som i Tuanan.
Beredskap är avgörande
På Tuanans forskningsstation har bränderna på det senaste tagit fokus ifrån arbetet att forska kring de vilda orangutangerna och deras omgivning. De anställda på forskningsstationen har förberett sig på att skydda området kring forskningsstationen under torrperioden. Men bränderna var i år så omfattande att det var omöjligt för dem att släcka allt själva. Lyckligtvis fick de hjälp av myndigheterna som vattenbombade området. Om de inte hade fått hjälp hade det kunnat sluta riktigt illa.
Det var också till stor hjälp att anställda, BOS Foundation Mawas samt lokalinvånare var beredda och kunde agera. Save the Orangutan har tidigare samlat in pengar till en drönare för att bland annat lättare kunna lokalisera bränder. Drönaren har varit till stor hjälp under hösten – tusen tack för stödet!
Brandsläckningsarbetet handlar om samarbete
Stora delar av skogsområdet Mawas, där Save the Orangutan arbetar med att bevara och restaurera regnskogen, består av torvmosseskog. Torvmossebränder är särskilt svåra att kontrollera i och med att bränder föregår under marken. På grund av detta innebär brandsläckningsarbetet ett nära samarbete. En person försöker att hitta själva elden under marken genom att gräva i marken med en pinne. De andra står klara med en vattenslang för att kunna släcka branden när den plötsligt bryter fram.
”En viktig del i att undgå så våldsamma bränder i framtiden är att återplantera förstörd regnskog. Viktigt är även att säkra ökade vattenstånd i torvmossen genom blockering av människoskapta dräneringskanaler, så mossen blir mer resistent mot bränder. Torvmossen är nämligen mycket lättantändlig när den inte är fuktig” förklarar Marie Sigvardt.
Det är en stor utmaning att undgå bränder helt och hållet. Därför har målet främst varit att förhindra spridning av bränderna medan medarbetarna på forskningsstationen väntat på den stora avgörande faktorn: regnet.
Orangutangerna klarade sig oskadda undan bränderna
Det finns dock också goda nyheter från Tuanan. De anställda på forskningsstationen menar att inga orangutanger mist livet under bränderna i Tuanan området. Istället har de flytt från eld och rök och därför har forskarna inte sett dem i området under två månader, medan bränderna härjat som värst. Nu har däremot orangutangerna sakta men säkert börjat återvända till Tuanan igen. Men bränderna har haft konsekvenser för livet i regnskogen där många andra djur dessvärre mist livet eller skadats allvarligt i bränderna.
Informationsspridning är den rätta vägen
Höstens händelser är dessvärre inte ovanliga. Varje år under torrperioden blir regnskogen och annan mark i Indonesien påverkade av bränderna som sprider sig och hotar både den biologiska mångfalden och klimatet. 2019 har dock varit ett speciellt svårt år på grund av väderfenomenet El Niño. År 2015 drabbades Borneo senast riktigt hårt av skogsbränder, som i efterhand kallades århundradets värsta globala miljökatastrof.
Bränderna orsakas främst av skogsavverkningen, då skogsområden bränns för att kunna använda marken. I torrperioden blir bränderna lätt okontrollerbara och stora områden förstörs eller påverkas på annat sätt av eldhavet. Men även mindre bränder – som till exempel en brasa – sprider sig lätt när marken är riktigt torr och det inte regnat på länge. Dessvärre har brandväsendet inte haft tillräckliga resurser till att ta sig an alla brandområden, vilket lett till att de allra värsta bränderna prioriterats och de mindre bränderna därmed lätt kunnat sprida sig.
”Om bränderna ska kunna bekämpas är informationsspridning en viktig del av den lokala insatsen. Landsbygderna ska ha den rätta utrustningen och kontinuerligt övervaka områdena. De ska även ha en utarbetad procedur för hur de ska agera när de upptäcker en brand. På så vis kan arbetet utföras mer proaktivt och spridningen av bränder, som kan ha katastrofala följder, kan minimeras” säger Marie Sigvardt.
Save the Orangutan har sedan länge arbetat tillsammans med lokalinvånarna i Mawas där kapacitet till övervakning och brandbekämpning förbättrats. Denna kunskap och erfarenhet ska även på sikt spridas vidare till Tuanan och andra delar av Borneo för bättre beredskap i framtiden.
