På alla BOS Foundations frisläppningsområden övervakar och följer man med de frisläppta orangutangernas beteende, hälsa samt deras färdigheter att anpassa sig till sina nya förhållanden. Övervakningsgruppen i Bukit Batikap var på en rutinpatrulleringsrunda då de hittade Karen, som helt tydligt inte mådde bra.

Historian tar inte slut när orangutangen blir frisläppt.

Tiden efter frisläppningen möter orangutangen många nya utmaningar. De ska bland annat anpassa sig till ett okänt territorium och nya förhållanden. De ska bli bekanta med det nya utbudet av mat samt områdets lokala rovdjur.På grund av detta följer övervakningsgruppen noggrant med de frisläppta orangutangerna dels genom sändare som blivit inopererade i orangutangerna innan de släppts fria och dels genom observationer.

Till skillnad från oss människor kan orangutangerna inte bara ringa till läkaren ifall de blir sjuka i regnskogen. Orangutangen är beroende av sina instinkter och lärda färdigheter för att undvika växter och djur som kan orsaka sjukdom. Blir de trots allt sjuka måste de kunna hitta medicinalväxter som kan lindra symptomen. I fall en orangutang blir mycket sjuk måste dock BOS Foundations övervakningsgrupp vidta åtgärder.

Nyligen skedde detta Karen, som blev frisläppt i Bukit Batikap i december förra året. På en rutinpatrulleringsrunda hittade de Karen sittande i ett bo nere på marken. Övervakningsgruppen observerande henne ett tag och noterade att hon inte rörde på sig. Det fanns inga tydliga tecken på att hon skadat sig så gruppen antog att hon antagligen av misstag ätit en giftig växt. Gruppen kontaktade rehabiliteringscentret Nyaru Menteng över radio som i sin tur omgående skickade ut ett veterinärteam till Bukit Batikap.

Det är en lång och besvärlig väg från Nyaru Menteng till Bukit Batikap frisläppningsområde och därför tog det nästan sju dagar och tre olika transportmedel för veterinärteamet att komma fram till Karen. Under den här tiden fortsatte övervakningsgruppen att hålla ett öga på Karen. De gav henne frukt och blad för energi och kamouflerade hennes bo för att skydda henne från rovdjur och andra orangutanger.

Karen i sitt kamouflerade bo på marken.

När veterinären Agus äntligen kom fram efter en sju dagars resa, undersökte han Karen direkt. Hennes symptom tydde på problem med halsen, troligtvis efter en matförgiftning som orsakade att hon hade svårt att äta. Karen bedövades och fördes till en transportbur utanför övervakningsgruppens läger. Efter tre dagars i bur och skicklig behandling av veterinären var Karen helt återställd och kunde släppas ut i regnskogen igen.

När övervakningsgruppen en vecka senare observerade Karen, var hon tillbaka i sina vanliga rutiner. Hon åt en massa frukt och gick på expeditioner runt om i regnskogen. Gruppen var lättade och glada att Karen var frisk och mådde bra igen och hoppas på att hon kommer vara lite försiktigare i framtiden.