Även i år har flera orangutangungar anlänt till rehabiliteringscentren Nyaru Menteng och Samboja Lestari. De bär på traumatiska erfarenheter men också på hopp om en ny framtid.
Varje år tas nya orangutangungar emot på rehabiliteringscentren. De har ofta förlorat sina mödrar och bär med sig både psykiska trauman och fysiska skador. Samtidigt rymmer deras berättelser hopp. När de räddas får de en andra chans till ett gott liv och kan, när de är redo, återvända till regnskogen där de hör hemma.
Här kan du möta orangutangerna som flyttade in på centren under 2025.
Vill du stödja orangutangerna? Adoptera här.
Jenny
Jenny räddades i början av året i byn Pendamaran. Där hade hon tagits om hand av lokalbefolkningen innan hon överlämnades till de lokala myndigheterna (BKSDA) och transporterades till rehabiliteringscentret Samboja Lestari. Vid ankomsten var Jenny i relativt gott skick och undersöktes, som alla nyanlända ungar, omedelbart av en veterinär.
Nu håller hon på att vänja sig vid sin nya tillvaro och har börjat i förskolegruppen tillsammans med några av de yngre orangutangerna. Jenny visar allt mer av sitt naturliga beteende – hon klättrar, utforskar och blir successivt mer självsäker. Det är ett lovande tecken på att hon är redo att ta nästa steg i sin rehabiliteringsresa.
Läs mer: Årets första räddning
Esa och Indri
Under våren räddades två orangutangungar, Esa och Indri. De anlände till Samboja Lestari under olika omständigheter. Indri hade särskilt otur och bar på skador efter ett hundbett.
Båda ungarna fick omedelbart vård och noggrann medicinsk uppföljning. Med tiden började de visa tydliga framsteg. Enligt deras skötare har de anpassat sig väl. De äter med god aptit, reagerar positivt på mänsklig kontakt och återhämtar sig steg för steg från sina tidiga trauman. Idag är de en del av förskolegruppen på skogsskolan, där de tryggt får utforska och lära känna sin nya omgivning.
Läs mer: Dubbel räddning i Samboja
Nia
Nia fördes till rehabiliteringscentret Nyaru Menteng efter att ha hittats av lokalbefolkningen nära en by. Hon var mycket ung när hon räddades och visade tydliga tecken på trauma, bland annat sår som tydde på att hon hade varit bunden.
Trots sin svåra start har Nia visat en anmärkningsvärd förmåga att anpassa sig. Något som snabbt fångade skötarnas uppmärksamhet var hennes stora nyfikenhet. Redan under karantän började hon klättra, leka och söka tröst hos sin vårdare. Dessa små men viktiga steg markerar början på hennes långa resa mot läkning och ett liv i frihet.
Momo
När Momo räddades krävde hennes hälsotillstånd särskild uppmärksamhet. Hon hade feber och en gammal fraktur i ena tån. Tack vare rätt medicinsk behandling förbättrades hennes tillstånd successivt.
Idag äter Momo bra och älskar att leka. Hon har också blivit allt modigare och mer självsäker. Hon klättrar, utforskar sin omgivning och testar sina färdigheter – viktiga milstolpar i hennes rehabiliteringsprocess.
Kayla
Kayla, en ung orangutanghona, räddades i mitten av 2025 och transporterades till Samboja Lestari Rehabilitation Center. Vid ankomsten var hennes tillstånd relativt stabilt, även om hon hade lätt feber.
Nu ingår Kayla i förskolegruppen där hon får lära sig att umgås med andra orangutangungar. Även om hon fortfarande befinner sig i en anpassningsfas visar hon tydliga framsteg och blir mer aktiv för varje dag som går.
Pororo
Pororo var en av årets senaste räddningar vid Nyaru Menteng rehabiliteringscenter. När hon anlände var hon extremt svag och vägde långt under det normala. En veterinärundersökning visade att hon led av malaria och var i behov av omedelbar intensivvård.
Tack vare snabb behandling började hennes symtom snart avta. Pororo återfick sakta sin energi, fick tillbaka aptiten och visade nyfikenhet på sin omgivning. Även om hon fortfarande har en lång väg kvar innan hon är helt återställd, inger hennes tidiga framsteg hopp om en ljusare framtid.
Läs mer: Orangutangunge hittad på plantage
