Övervakningsteamet i frisläppningsområdet i Kehje Sewen skogen fick syn på orangutangen Justin tidigare i år. Och han var tydlig med att han inte gillar människor!
I alla frisläppningsområden observerar övervakningsteam orangutanger som släppts ut i områdena efter avklarad rehabiliteringsprocess.
Övervakningsteamen kommer ofta med spännande historier från sina turer i regnskogen. För några månader sedan stötte teamet bland annat på den rehabiliterade orangutangen Justin, som inledde sitt liv i det vilda för fyra år sedan.
Läs mer om rehabilitering och övervakning
Teamets observationer från mötet med Justin
”Vi såg Justin nära vårt läger då vi var på väg hem från en av våra patrulleringsrundor. Vi ville inte missa en sekund och skyndade oss efter honom. Det mesta av dagen satt Justin uppe i träden och följde med omgivningen. Efter ett tag flyttade han sig till ett annat träd och kravlade sig ner till en lägre gren. Vi kunde höra ljudet av kvistar som bröts och förstod att han höll på att bygga sitt bo för natten. Vi noterade platsen så att vi kunde hitta honom igen följande dag.
Nästa dag visade det sig att Justin var särskilt förtjust i lianens växtmärg, som han tillbringade lång tid på att hitta och äta.
Däremot var han inte särskilt förtjust i människor. Han grymtade och gjorde så kallade ”kiss-squeak” -ljud på grund av oss. Detta är ljud som orangutanger gör när de vill visa att de är irriterade. ”Kiss-squeak” -ljudet är ett mycket högt kyssliknande ljud, medan grymten påminner om grisens ljud. Det är inte alltid som en orangutang använder båda ljuden samtidigt, så när de gör det vet man att de menar allvar. Vi förstod att Justin inte ville ha oss i sin närhet!
Justin kastade kvistar efter oss och klättrade upp i ett högt träd innan han till slut klättrade ner till marken och försvann ur sikte.
Justins irritation är ett tecken på att han har blivit en självständig orangutang efter fyra år i det vilda. Bra jobbat Justin! ”
