Under hösten har Nyaru Menteng Rehabilitation Centre välkomnat en ung orangutanghona, Pororo, som frivilligt överlämnats efter att ha upphittats på en väg inom ett oljepalmsplantage i centrala Kalimantan. 

En liten orangutanghona satt helt ensam på vägen när hon hittades av en lokalbo. Hennes mamma syntes inte till och utan henne skulle orangutangen inte kunna överleva. Den lokalbon tog hem orangutangen, som senare fick namnet Pororo, och tog hand om henne i två dagar innan lokala myndigheter (BKSDA) kontaktades. Det skyddade djuret överlämnades till BKSDA, som sedan tog henne till vår partnerorganisation BOS Foundation.

Den lilla orangutangen uppskattades vara runt tolv månader gammal och vägde bara 1,96 kilogram vid ankomsten.

Empatisk omvårdnad

Även om hon inte visade några synliga skador, oroade hennes sköra och underviktiga kropp både vårt medicinska team och skötarna. Pororo verkade också vägra dricka mjölk, vilket väckte ytterligare oro för hennes hälsa. Medicinska undersökningar visade senare att Pororo hade malaria. Hon fick omedelbart specialbehandling, medan hennes skötare stannade kvar vid hennes sida för att ge henne tröst och vård.

Kraften återvänder

Under de följande dagarna började Pororo visa tecken på förbättring. Hennes aptit på mjölk återvände gradvis och hennes tillgivna personlighet började komma fram. När hennes dedikerade skötare reste sig upp, gnällde Pororo från sin korg, sträckte sig efter skötarens byxor och försökte klättra upp för att få kramar och tröst.

Läs också: Två små ungar i säkerhet

När Pororo fått krafterna tillbaka började hon utforska sin omgivning och klättrade i små träd i karantän-anläggningen. Hon tyckte om att hänga med ena handen som om hon testade sin växande styrka. 

En sak skrämde henne fortfarande: långsvansade makak-apor. Varje gång hon såg dem i närheten, klättrade Pororo snabbt ner till sin hängmatta, gnällde och sökte trygghet hos sin skötare.

Hopp för framtiden

Alla nyanlända till rehabiliteringscentret börjar sin tid i karantän för att skydda de andra orangutangerna från potentiella sjukdomar. Pororo är i slutfasen av sin karantänperiod. När hennes hälsa är helt stabiliserad kommer hon att ansluta sig till förskolegruppen med andra orangutangungar för att påbörja den första fasen av sin rehabiliteringsresa.

Med den hängivna omsorgen från BOS Foundations skötare och medicinska team hoppas vi att Pororo kommer att fortsätta att bli starkare och friskare. Denna kritiska tid kommer att hjälpa henne att utveckla de viktiga överlevnadsfärdigheter hon en dag kommer att behöva när hon är redo att återvända till sitt sanna hem, Kalimantans regnskogar.