Bakom varje frisläppning av en rehabiliterad orangutang finns en anmärkningsvärd berättelse om hur människor genom år av tålamod och tusentals timmar av beteendestudier har lärt ett vilt djur livsviktiga överlevnadskunskaper. Hos BOS Foundation följer Dr. Nadine Sugianto och hennes team varje individs framsteg noggrant och justerar kontinuerligt sitt “berikningsprogram”. Här tar vi en närmare titt på vad som skiljer en vild orangutang från en rehabiliterad och vilka färdigheter som måste uppmuntras särskilt innan den anses redo för livet i frihet.
För orangutangerna som lever i Borneos regnskogar är livet uppe i träden inte en lek – det är en fråga om överlevnad. Att bygga nya bon varje dag, svinga sig mellan träd i jakt på föda och knäcka hårda skogsfrukter är färdigheter som förs vidare genom det starka bandet mellan mor och unge.
Vid rehabiliteringscentren Nyaru Menteng och Samboja Lestari får föräldralösa och räddade orangutanger lära sig dessa naturliga färdigheter av människor. Genom tålmodig vägledning, kreativ berikning och många timmar på mänskligt byggda ställningar och klätter-konstruktioner fokuserar träningen på tre nyckelområden: klättring, födosökande och bobyggande.
Vägen till livet i träden
I det vilda tillbringar orangutanger större delen av sin tid 10–15 meter ovan mark. Enligt Nadine tillbringar många rehabiliterade individer fortfarande för mycket tid på marken. Där är de mer sårbara för rovdjur och inte bygger upp den muskelstyrka som krävs för livet i trädkronorna.
För att uppmuntra deras klättringsförmåga använder rehabiliteringscentren olika berikningssystem som hjälper orangutangerna att ta sig från marknivå till trädtopparna:
- Trädgångar och hängbroar som förbinder träd och plattformar.
- 3D-strukturer och linor som uppmuntrar rörelse och utforskande.
- Matande högt upp som stimulerar naturligt födosök.
Dessa installationer hjälper orangutangerna att utveckla viktiga rörelsetekniker som:
- Träd-svingande – att använda sin kroppstyngd för att böja träd och förflytta sig mellan dem.
- Arboreal klättring – att klättra med alla fyra lemmar för säker navigering.
- Horisontell förflyttning – att röra sig längs kraftiga grenar.
- Broförflyttning – att korsa naturliga eller byggda broar utan att gå ner till marken.
Varje ny klättring stärker deras kropp, självförtroende och självständighet – egenskaper som är avgörande för att klara sig i det vilda.
En smak för det vilda
Att hitta och äta mat kan verka enkelt, men för orangutanger är det en konstform. I det vilda upptar födosök större delen av dagen med tekniker som att bita, skala, slå, riva och pilla för att komma åt näringen gömd i frukt, bark och skott.
I rehabilitering måste många unga orangutanger lära sig dessa färdigheter på nytt. Förutom att vårdarna visar hur det går till, har BOS Foundation infört berikningssystem som uppmuntrar dem att arbeta för sin mat, precis som i naturen.
Genom att erbjuda olika sorters mat – vissa med hårda skal, fibriga höljen eller klibbiga vätskor – utmanas orangutangerna att använda kreativitet och tålamod. De lär sig också avgöra vilka födoämnen som är ätliga, en avgörande kunskap för överlevnad efter utsläpp. Varje ny frukt eller utmaning blir en möjlighet att tänka, pröva och till slut lyckas.
Att bygga ett hem bland grenarna
När solen går ner i regnskogen börjar orangutangerna sitt dagliga kvällsritual: att bygga bo. De böjer och flätar grenar till mjuka, stabila strukturer som ska bära deras tyngd hela natten – en skicklig vana som skyddar dem mot rovdjur och den fuktiga marken.
Men, likt andra viktiga färdigheter, kommer inte bobyggande alltid naturligt. Därför lär vårdarna på rehabiliteringscentren ut denna konst och uppmuntrar övning i särskilda bobyggnadsstationer efter “skogsskolan”.
Dessa stationer efterliknar trädens naturliga struktur, och med mjuka gummiband kan orangutangerna öva tekniker som “böj och lägg” – att bryta och stapla grenar – eller väva dem för extra stabilitet.
Från lärande till vilt liv
Varje ny färdighet för orangutangerna ett steg närmare friheten. Från att bemästra trädens rörelser till att bygga sitt första bo – dessa ögonblick representerar inte bara framsteg, utan milstolpar på vägen mot ett självständigt liv i det vilda.
Genom att adoptera en orangutang stödjer du också det kontinuerliga berikningsarbetet i inhägnaderna och hjälper varje individ att utveckla de färdigheter som krävs för att anpassa sig och överleva den dag då friheten väntar.