Har du hört historien om Temon och Lahei, duon som en gång försvann från skogsskolan? De klarade sig igenom skogsskolan mycket snabbare än väntat och nådde Ö-universumet tidigare än sina jämnåriga – tack vare ett extraordinärt äventyr.
De flesta orangutanger i skogsskolan når det sista stadiet av rehabiliteringsprocessen, det vi kallar Ö-universumet, när de är mellan åtta och tio år gamla. Det är vanligtvis den åldern då de är redo att testa färdigheter som att bygga bo och söka föda i sin naturliga miljö.
Men Temon och Lahei kunde inte vänta så länge. Redan vid fem respektive sex års ålder förvånade de djurskötarna och visade att beredskap inte definieras av ålder, utan av instinkt, mod och naturlig genialitet.
Temon och Lahei: lojala följeslagare
Temon, som räddades i mitten av 2022, visade omedelbart att hon hörde hemma i skogen. Hennes små fingrar grep lätt tag i grenarna, hennes näsa ryckte till vid lukten av mogen frukt och hennes öron förblev ständigt uppmärksamma på ljuden runt omkring henne.
Redan under den första tiden i karantän kunde hon bygga stadiga bon. Trots sin självständighet sökte hon, liksom alla ungar, fortfarande varma kramar från sina vårdare innan hon försvann upp i trädtopparna.
Några månader senare anlände den lilla, späda Lahei. Han knöt snabbt an till Temon och de blev oskiljaktiga. I förskolegruppen lekte de sida vid sida och gungade från träd till träd som två små energiknippen.
Tio dagar försvunna
Deras gemensamma äventyr tog snart en oväntad vändning då Temon och Lahei en dag försvann från skogsskolan. I tio långa dagar letade oroliga djurskötare och tekniker efter dem. De två orangutangerna var fortfarande unga och visste inte mycket om skogens faror.
När paret äntligen hittades var de lyckligtvis lugna och vid god hälsa. Det enda tecknet på att de hade levt i det vilda i tio dagar var att de var förvirrade och lite rufsiga när de återvände till skogsskolan.
Läs också: Vildfödd unge inger hopp om orangutangernas framtid
Ett nytt kapitel på Kajaön
Temons och Laheis försvinnande visade sig vara en vändpunkt i deras rehabiliteringsresa. De lärde sig inte bara snabbare utan omdefinierade vad det innebär att vara redo för frihet. I juli 2025 överfördes de officiellt till den sista fasen av rehabiliteringen på Kajaön.
När de släpptes ut på ön klättrade de båda omedelbart upp i trädtopparna. Djurskötarna såg dem senare dela frukt med Fanny, som också bodde på ön, innan de försvann tillbaka upp i trädtopparna.
I slutet av juli hade de naturligt gått skilda vägar och bosatt sig på olika platser. Båda anpassade sig väl – byggde bon, sökte föda på egen hand och utforskade sin nya miljö med självförtroende och nyfikenhet.
Mer än färdigheter
Temon och Lahei har visat skarpa instinkter och anmärkningsvärt mod. Allt eftersom de utvecklas i Ö-universumet tar de med sig mer än överlevnadsfärdigheter – de har också fått en unik smak av frihet. De utvecklar inte bara sina färdigheter – de bär också på naturens vildhet inom sig.
Tack vare ert stöd har unga orangutanger som Temon och Lahei chansen att återta sin vilda framtid. Varje steg de tar i skogen är ett levande bevis på er omsorg.