Två mycket unga orangutanger vid namn Esa och Indri har just fått en ny chans till livet.
Den 5 juni fick dr. Agnes Pratamiutami från BOS Foundation ett brådskande meddelande: två orangutangungar hålls i fångenskap i Samboja-distriktet i Östra Kalimantan. Strax därefter inleddes en samordnad räddningsinsats tillsammans med myndigheterna vid East Kalimantan Natural Resources Conservation Agency (BKSDA).
En glimt av deras förflutna – ensamma och med hundbett
Esa, som nu uppskattas vara ynka 6-7 månader gammal, hade hittats av lokalbor när hon vandrande ensam på en odling. Indri, någon månad äldre, har en mer smärtsam historia då hon bar färska sår efter hundbett. De lokalbor som hittat ungarna hade försökt ta hand om dem som husdjur i ungefär en månad och matade dem med sockervatten och kassavablad – långt ifrån den näring unga orangutanger behöver för att kunna växa.
Trots den välmenande omsorgen från byborna växte oron. Båda ungarna visade tecken på stress och sjukdom och Indris skada krävde medicinsk vård. När informationen om ungarna nådde lokala myndigheter stod det klart att de behövde akut räddning.
Tecken på snabb förbättring
Efter en 12 timmar lång resa ut i landet kunde räddningsteamet klockan 20 på kvällen anlända och slutföra uppdraget. Esa och Indri var nu i säkra händer och på väg till Samboja Lestari, BOS Foundations rehabiliteringscenter. Redan under färden började båda visa små tecken på återhämtning – de drack mjölk och sökte trygghet hos sina vårdare med försiktiga men viljestarka armar.
Vid ankomst genomförde veterinärteamet en noggrann hälsokontroll. Esa välbehållen utöver en lätt feber och Indris gamla hundbett var under läkning. Lyckligtvis fanns inga tecken på rabies eller andra allvarliga tillstånd.
Ett nytt kapitel börjar
Vid Samboja Lestaris enhet för små orangutangungar vårdas Esa och Indri nu av erfarna djurskötare. Indri, som är mer självständig, utforskar försiktigt sin omgivning. Esa, fortfarande lite extra skör, klamrar sig nära sina skötare. För båda handlar rehabiliteringen om mer än bara fysisk läkning – de måste återfå tillit, lära sig hitta föda, och till slut förberedas för ett liv i det vilda.
Därför är dessa räddningar viktiga
När avskogningen och konflikter mellan människor och djur ökar i Kalimantan blir allt fler orangutanger föräldralösa och avvisade från sina naturliga livsmiljöer. Varje lyckad räddning visar dock vad som är möjligt när lokalbefolkningen samarbetar med myndigheterna och information når organisationer som BOS Foundation och BKSDA som snabbt kan agera.
De här två små kämparna har nu fått en ny chans – inte bara att överleva, utan också att en dag åter kunna klättra fritt i regnskogen där de hör hemma.