Orangutangens levnadssätt

Orangutanger hittar sin föda i träden, lever mestadels ensam och kan använda redskap.

 
 
 


Ett liv i trädtopparna

Orangutangen är den enda av de fyra stora människoaporna som lever i träden. I trädtopparna undviker den sina naturliga fiender. Det är även här, högt uppe ovan marken, som den finner 90% av sina föda. Orangutangen äter frukt, frön, termiter, bark och blad. När solen går ner bygger de ett rede som de tillbringar natten i.


Ensam i skogen

Orangutangen är bara delvis ett socialt djur i naturen och tillbringar mestadelen av sin tid ensam. På Borneo lever det i genomsnitt en eller två orangutanger per kvadratkilometer i skogen. Hannarna lever helt och håller ensamma från ca åtta års ålder. De uppsöker bara honorna för att para sig. Honorna lever med sina ungar och söker sällan andra honors sällskap. På rehabiliteringscentret, där det finns tillräckligt med föda, är orangutangerna mer sociala och tolererar varnadras sällskap.


Uppfinningsrik härmapa

Orangutanger är mycket uppfinningsrika. De använder redskap för att nå termiter och de petar tänder med kvistar eller tjocka grässtrån. När det regnar samlar de regnvatten i blad och de anväder ett stort blad som paraply. De är också otroligt lättlärda. När de är i fångenskap så fångar de snabbt upp människornas vanor och ovanor. På Nyaru Mentengs beskyddade öar, där orangutangerna bor innan de ska frisläppas i regnskogen, har de anställda sett orangutangerna härma de lokala fiskarna, de försöker att fånga fisk med långa pinnar.



Det finns så många likheter mellan orangutanger och vår egen art. Precis som människor är babyorangutanger beroende av sociala insatser för att att gradvis skaffa sig överlevnadskunskaper. Mycket av denna kunskap är kulturell precis som hos människor, dvs icke instinktiv, och den inkluderar användandet av redskap.

Orangutanger är också intressanta då det är så stor skillnad på dem i förhållande till var de kommer ifrån. Både när det gäller hur de lever och hur de är tillsammans. Det har visat sig att orangutangen anpassar sig lätt i förhållande till området där den lever. Det betyder också att varje orangutangbestånd är unikt och viktigt att rädda.
- Carel von Schaik
Primatolog, professor vid Zürich Universitet