21-10-2014

At vara vittne till en succe

Inne i Borneos djupaste regnskog bor en liten grupp människor i ett läger. Deras jobb är att övervaka de orangutanger som har blivit utsläppta i skogsområdet Bukit Batikap av rehabiliteringscentret Nyaru Menteng. De håller ett öga på hur orangutangerna trivs och hur de lever.

Sedan februari 2012 har 131 orangutanger från rehabiliteringscentret Nyaru Menteng fått tillbaka ett liv i frihet. De har nämligen blivit frisläppta i det skyddade

Monic i regnskogen

skogsområdet Bukit Batikap. Några av dem har bara hunnit bo på centret en kort stund, andra har bott där sedan de var små ungar och har därför varit mycket beroende av mänsklig kontakt. De sistnämnda orangutangerna har genomgått en lång så kallad rehabiliteringsprocess. Monitoreringsteamet på 12-14 personer håller varje dag ett vakande öga över Bukit Batikaps orangutanger, och speciellt hur de rehabiliterade orangutangerna klarar sig på egen hand i naturen.

Den fantastiska naturen är det enda luxuösa

Det finns alltid en djurläkare på plats i lägret och varje djurläkare bor där i en

Monitoreringsteamet

månad i skift. Lokala, så kallat spanare och tekniker som samlar in data bor där tre månader åt gången, utöver dessa personer består teamet också av en forskare och då nya orangutanger släpps ut finns det också en vetenskapskonsult på plats. I lägret sover hela teamet tillsammans i små hängmattor i små rum och där finns ett litet kök och sällskapsrum med TV. Med tiden ska lägret byggas ut men just nu är det mest luxuösa med själva upplägget den storslående naturen som omger byggnaderna.

Signal från orangutanger

Orangutangerna har alla fått inopererat en liten radiosändare i nacken innan de blev utsläppta i deras nya hem. Radiosändaren sänder signaler i det tidsrum då orangutangerna rör sig i träden för att hitta föda, dvs. mellan klockan 9 till klockan 16. Under dagen bevakar därför teamet orangutangerna och skogen med hjälp av deras radiomottagare. 12 människor kan inte bevaka 131 orangutanger dagligen, så orangutangerna bevakas efter ett speciellt utformat schema. När de mottar signaler observerar de orangutangerna under en timmes tid och noterar deras transportväg, därefter fortsätter de deras route igenom speciellt anlagda stiger i skogen. Några orangutanger försvinner helt ut av räckvidd i långa perioder och ger därför ingen signal ifrån sig, fram tills det att de helt plötsligt dyker upp igen.

Ett livsbejakande jobb

Det är ett hårt jobb att bi i lägret och dag efter dag vandra i skogen med tung luftfuktighet och med radiomottagarna i vädret. Men för monitoreringsteamet är det ett livsbejakande jobb. Just för att de alla är vittnen till att de orangutanger som annars skulle ha dött eller suttit i fångenskap resten av deras liv, nu får en andra chans till ett liv i det vilda och möjligheten att föra deras art vidare.

Läs mer om frisläpp >>

Läs mer om Anders Lundin >>